Sida:Norrköpings Wecko-Tidningar 1758-10-28.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

x 6 x


utmärka et gemensamt och lika tidigt Uphof; hwilket jag, i följe af alt det, som hittils om Konung Jnge Stenkilssons Regering och Gottländska Handelens Ursprung blifwit bewist, til År 1080, eller så wid pass, wil utsätta. Wil man tillika kasta sina Tankar på Linköpings ännu så berömda Persmässo-marknad, som d. 29 Juni Årligen firas, så blifwer tillika nog tydeligt, huru Gottländske Köpmän, som om Sommaren kommit til Norrköping och Söderköping, äfwen denna Marknad i Linköping makeleligen kunnat bewaka. Och finner då nogsamt hwar och en, hwilka af dessa Östgötha-Köpingar äro de äldsta, och hwilkendera hafwer at tilskrifwa de andre sin Upkomst.

§. 5. Om Linköpings och Söderköpings första Jordägare och Besittjare.

När jag härwid påminner mig, huru, på stora Helgedagar, högtideliga Mässor fordom blifwit hållna, och wid samma Tilfällen, när Folket som mäst warit församladt, Köpmänner med sin Köpenskap sig jämwäl infuttnit, och med sine Marknader, som ännu deraf gemenligen kallas Mässor, ringa Orter, utur Stoftet, til ansenligaste Städer uplyft; så gjör jag mig tillika det Jnkast, huru dylika Mässor, eller Christen Gudstjenst, oförhindrad, midt ibland Hedningar, kunnat hållas? Och, om här uti sielfwa Hedendeomen Christna Kyrkor warit, hwarifrån då Friheten kommit at bygga dem? och ändteligen hurudan den Jord och Egendom warit, som GUDS Ords Tjenare, både til Kyrko- och Prästegårdar, samt deras så wäl, som eget Underhåll, förwärfwat? Detta alt kan man lätteligen föreställa sig, genom Gåfwor tilfallit de förste Andelige, som wid första Christendomen här i Landet mästedelen warit fattige, åtminstone icke af de rikaste, Utländningar, och således af sig sielfwe litet, eller inte här i Landet besuttit, Man kan och lätteligen besinna, hirir litet fattigt Folks Offrande, och de Ringares Wälwilja, til så stora Wärks Utförande kunnat förslå. De Förnämas och Mägtigas Understöd, som igenom sin Myndighet allena kunnat bibehålla dessa Jnrättningar, hwilka af Hedningarne eljest icke med de bäste Ögon blifwit ansedde, tyckes derföre warit umgängeligt, och deras tydeliga Bifall härtil högst nödigt. Freden skulle eljest hafwa warat nog fort Tid, och de späda Planteringar förr wisnat, än skutit i Lägg. Linköping ägdes, förr än det fick Köpinga-Namn, af en af den förnämsta Slägt här i Landet, af hwilken Fader och Son, hwar efter annan, warit Östgötha-Lagmän, och med de Mägtigaste detta Lands Slägter, och sielfwa Konungahusen, beswägrad. Denna Slägt förde År 1200 et Lejon-Ansigte uti sit Wapen: Och just samma Wapen är Linköpings

Stads