Continuation af Berättelsen om NORRKÖPJNGS Ålder och Åtskilliga Öden.
Owäder, och sedan derifrån, när en blidare Himmel upklarnat, med mera Lycka besökt, icke allenast sina förra Handelsställen, utan jämwäl flera, hwarest de med största Beqwämlighet kunnat drifwa sin Handel. Den som känner menniskliga Kynnet, Handels Natur, och Köpmäns otwungna Böjelser, twiflar intet här på. En Handlande söker allestädes sin Winst. Och, fast än de äfwentyrligaste Resor icke afskräcka honom ifrån sit Upsåt; så är likwäl naturligit, at han hälst til sådana Hamnar riktar sin Kosa, hwarest han med minsta Wågspel kan befordra sin Nytta. Sådane blefwo kort härefter de nästliggande Göthiska Hamnar, som för Gottländningarne icke kunde wara obekante, emedan deras Förfäder sielfwa ifrån dem utseglat, och et wänligit Umgänge alt sedan emellan desse twenne närskylde Folk tyckes warat. Men at aftalda Besök Årligen med den Wisshet och Säkerhet skedt, at Gottländningarne på wissa Ställen och Handelsplatsar kunnat wäntas tilbaka, och de der haft sina wissa Tilhåll, sådana, som efter Christendomens Tiltagande här å Orten warit, synes intet troligt, när man de föregående Tiders Omständigheter sig påminner. Wi hänföre derföre detta Tidehwarf til Konung Inge den Förstes Regering (Se §. 3.); Och då först finne wi wåre Handlande Gottländningar måne om kringliggande Regenters och Samhällens Tycke och Beskydd uti sina Gjöromål. Swea Konungar, och Östgötha Jarlar kunde de i detta Stycke intet twifla uppå, emedan de, emot en Årlig Skatts ärläggande, icke allenast på sina närmaste Sjöresor, utan jämwäl, när som hälst de torfte och åkallade, deras Hägn och Beskydd sig betingat. Jag torde icke heller mycket fela, om jag tilskrifwer bägge desse Fördrag, det ena det andra, och ifrån Östgötha Regenternes, och Gottländningarnes Christnande, härleder twenne så lysande Omhwälfningar uti wår Historia. Åtminstone gifwer gamla Gottlands-Krönikan m. m. dertil anledning. De twenne af Ålder namnkunniga Wikar, som innesluta det fruktbara och angenäma Wikboland, hwaruppå Norrköping och Söderköping sedan blifwit anlagde, hafwa wid detta Tilfälle, af de uppå Handel så mycket begifne Gottländningar, säkert icke blifwit förglömda; emedan inga Ställen til deras Köpmanna-warors årliga Afsättning kunde wara dem närmare. När man derföre sålunda kan finna wissa Handlande, som wissa Tider besöka wissa Platsar, och med full Säkerhet der drifwa sin Handel; så felas icke Köpingar. Och just sådana Platser woro, eller rättare, blefwo nu Norrköping och Söderköping, hwilka, om icke annat, igenom blotta Namnen, och de Begrep man med dem nödwändigt måste ihopfoga,
