111
allting är klart nu; tänk att hon hade lila, hon som är så tjock!
Då vi äntligen kommit i säng, och Eva och jag var ensamma, sade hon:
— Pegg, du får inte bli ond, men jag anser, att när en flicka som du bara har tråkigt på ett bröllop, så är det nog för att en, som man tycker om, inte var med.
Jag hajade till, som man gör då någon medvetet eller omedvetet träffar prick.
— Där var många, som jag tycker om, som inte var med, sade jag kort. Men jag visste ju, att hon hade rätt. Jag vet ju, att det gått därhän, att jag, liksom jorden, lånar allt mitt ljus av en annan.
— Pegg, akta dig, sade Eva milt. Jag är så rädd, att det är något. Du har blivit så förändrad.
— Liksom vissa andra.
— Liksom vissa andra, ja. Men inte av samma anledning. Och jag anser, att om en kontorist får chefen till sin gud, då kan hon hälsa hem. Jag är äldre i yrket än du.
— Ja, det må du vara, för jag förstår inte alls vad du menar.
— Det förstår du, men eftersom du vill ha rent språk, så skall jag säga dig, att det finns mer än en chef, som gärna vill ha sina unga och söta kontorsflickor som supplement till sin
