110
— Ty då påstod han att rätta tiden just var inne för oss att börja om igen.
— Gjorde ni?
— Ja, jag sade honom, att han var mig likgiltig, och då förklarade han, att han trodde jag intresserade mig för alla män, till och med för dem jag en gång älskat. Men jag sade, att han icke fick begära det omöjliga. — Har ni verkligen intet mer bröd?
— Jo, om du lovar ramla ned till magasinet i morgon bittida, innan jag går, sade Baby, skall du få min frukostranson, och hon gled ner på golvet och gick, gnolande:
“att höra hop och ingen ann det vet — —”.
Eva och jag såg efter henne. Hon är för söt för konditoriet, sade vi båda två. I detsamma ropade Emmy på mig och jag gick in.
— Jag ville inte precis fråga därinne, sade hon, men vad hade din moster på sig? Och jag måste, fast sömnig och dödstrött, slå mig ned och berätta, medan Emmy sydde. Slutligen vände hon upp ett blekt och utpinat ansikte emot mig.
— Ser du, nu har jag slutat bonaden, sade hon. Lär att lida utan att klaga! Och i morgon går jag till doktorn. Jag betalte in till sjuk- och begravningskassan i går för kvartalet. Så
