Hoppa till innehållet

Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

113

XV.

Emmy kom aldrig till doktorn. Men doktorn kom till henne. När hon beställt om sitt hus, slutat sin bonad och betalt in till alla sina kassor, med ett ord beslutat sig för att bli sjuk, var det med ens slut med henne. På morgonen kunde vi inte få henne ur sängen, fullkomligt apatisk låg hon där, så snart hon inte jämrade sig svagt över värken i ryggen.

— Vi får be doktorn komma, sade Eva.

— Ja, men, sade jag, det blir bara dyrbart. Tycker du inte, det är skäl att dröja en dag och se, om hon blir så hon kan gå själv?

— Vi talar förstås vid vår doktor, så kostar det ingenting, svarade Eva, förvånad över att jag inte kunde behärska en så enkel situation. Vet du inte, vem vår doktor är?

— Nej.

— Så lustigt. Han är den snällaste doktor i Stockholm. Vi är en hel hop, som alltid går till honom, när vi har något ont, och han säger, att av fattiga kontorsflickor tar han ingenting.

8. — Norrtullsligan.