114
Jag skall ringa, men tror du du kan stanna hemma och ta emot honom?
Det gjorde jag, och han kom vid halv 9-tiden. Jag öppnade tamburdörren för honom med en andakt, som jag hoppas märktes i mitt väsen. Det förvånade mig nästan, att han såg ut som en vanlig människa. En man, som av ren godhet gav oss något utan att i gengäld fordra vårt arbete, eller några andra rättigheter över vår person! Som av sig själv tänkte på, att vi hade det strävsamt och knaggligt och gjorde sig någon möda för oss! Han måste vara beskaffad på ett alldeles särskilt sätt. Men jag känner mig glad, att han finns, och när jag är bitter, skall jag tänka på honom.
Det blev en lång undersökning. Jag måste svara på doktorns frågor, Emmy orkade inte. Resultatet blev, att hon borde till Sabbatsberg ofördröjligen och opereras. Ryggvärken hade varit symptom för ett farligt inre lidande.
— Ja, det är ett ledsamt fall, men inte ovanligt, sade doktorn. Det är det onaturliga stillasittandet, som kvinnans kropp särskilt inte är skapad för, och så överansträngning och klen kost. Hon skulle bara sökt hjälp förr. Jag förstår inte, att hon dröjt så länge, ty alldeles säkert har hon haft det svårt.
— Jag förstår det, tänkte jag.
— Blir hon aldrig bra, tror doktorn?
