116
ord. När han gick, hade han en beundrare till alla de övriga. Jag hoppas, att man kan samla skatter i himmelen.
Så kom Emmy till Sabbatsberg, och det blev åter full men något vemodsslöjad harmoni inom Ligan. Vi hälsar på henne, så ofta vi kan, hon är ännu för klen för operationen. Mig ger det en sådan skräck att tänka på hennes öde; sedan mitt samtal med doktorn tycker jag, att hennes speglar mitt i framtiden. Det är inte sant, naturligtvis, att det ingenting gör. Mitt liv synes mig tvärtom dyrbart, viktigt och värt all möda man gör sig för det. Dödstanken följer mig sedan en tid som en kall skugga, och den kämpar i allt starkare tempo med lusten att leva om min själ. Jag räknar mina år och får en sådan längtan att trycka livet till mitt hjärta, om jag så skall bränna mig på det. Sak samma, ty hur jag än bär mig åt, måste jag ju ändå bli utnött och trettifem år och komma till Sabbatsberg.
Och mitt upp i denna det-gör-det-samma-stämning, måste jag säga mig själv, att jag är kär i honom, och att han vet det! Hur det kunnat gå därhän, förstår jag inte, och hur en kärlek utan fördelar eller illusioner kan bestå och äga någon makt över en, vet jag inte. Jag vet endast att situationen är ohållbar, och att jag lever i en evig nervspänning. Det är jämt
