136
makar sig närmare — — Tyst, var det inte något? Nej — — Strax därpå skall jag vara under hans förtrollning igen, förödmjukad och skamsen, men fast, fast — —
En flicka, jag vet det, skall vara som en säkerhetständsticka, som tänder endast mot lådans plån. Hur många gånger man än doppas i svavel och förs rätt genom elden, tända får man inte — inte förrän mot lådans plån. Om man bara hade en liten skyddande familjeask att ligga i, men det har man inte.
Seså, nu — —
— — —
Jag köpte en tidtabell på hemvägen och har räknat ut en tredjeklassbiljett till min bästa väns station.
Jag ämnar att göra mig mycket löjlig.
Om ett par år kommer jag nog att hjärtligt håna mig själv, såvida jag inte från en äldre frökens ståndpunkt med sedligt och oförstående allvar fördömer min ungdoms förvillelser.
Tåget går vid 1-tiden på middagen — ett halvt dygn och jag skall vara borta. Jag sitter här nu och ser mig omkring i rummet, där Norrtullsligan haft sitt hem, ett fattigt och defekt, men ändå ett litet stöd mot världen, där den ena sökt skydd mot ensamheten hos en ännu ensammare.
Jag tänker på Emmy, som snart flyttar för
