18
III.
Tänk, söndagsmorgon! Man har gått i selen en hel vecka, och när man icke varit i arbetet, har man tänkt på det. Kontoret, kontoret, och: har jag nu kommit ihåg det och kommit ihåg det? Och ibland har jag vaknat ur en dröm mitt i natten och sagt: Kassaboken! Och i mitt huvud har skrivmaskinen hamrat, mina fingrar har rört sig i takt med tankarna och knackat fram dem på Remington.
Chefen är nog snäll och hjälpsam och säger, att jag bara skall fråga honom, när det är någonting jag inte kan räkna ut på egen hand. Men jag vill ju inte gärna visa honom, att jag är så bortkommen, som jag är.
Ligan skrattar åt mig, därför att jag andas och talar endast kontor och säger, att sånt har de nog av under kontorstiden, och om jag inte blir trevligare snart, får jag flytta. Mest hånad blir jag, för att jag är så punktlig om mornarna.
