36
— Man kan helt enkelt inte lämna massorna åt sitt öde, sade hon, de måste undervisas. Ja, de har naturligtvis redan pekat ut mig såsom den, som blivit socialt intresserad såsom sviter av en olycklig kärlek. Så ni vet, att det är jag, som ivrar för sammanslutning och strejk till nyåret. Kan ni åstadkomma något oerhört musikaliskt oväsen?
— Ja, på dragspel.
— Har ni emot på att ta upp en liten sång, så får jag sedan säga några ord, det passar så bra här, i en liten utvald och pålitlig samling.
Ja, det var jag med om, vi tvingade dem att tiga med Arbetets söner, varpå den humoristiska steg upp på en stol och talade:
— Ja, små flickor, här sitter ni nu och jollrar om våra kassörer och ingenjörer.
Någon viskade ironiskt: rönnbären!
— Är sura, ja, inföll hon torrt, jag har smakat dem. — Men tänka på att på allvar förbättra er ställning med annat än äktenskap och andra lotterier, det vill ni inte. Ni har ingen samhällskänsla, nej, och ingen känsla för er egen värdighet. Ni uppröres inte över den orättvisa man begår mot oss, då vi får ungefär hälften så stor lön för samma arbete, nej, inte samma, för vi hinner vid Gud mycket mera. (Du pratar, tänk på kassör Svensson, ä, Svensson o. s. v.) Det är ett lättsinne, begriper
