64
humör till hushållsskolan. Händerna hade jag fulla med paket, och jag gladde mig åt att komma hem och lacka in dem och lägga på dukar och skriva julklappsvers. För ögonblicket hade jag alldeles glömt Babys stora sorg sedan i går. Men när jag fick se barnet, kom jag plötsligt ihåg hennes kassabrist, och förstod att här var inte att hoppas på något roligt, förrän den saken blivit klar. Jag fick tårarna i ögonen av att se henne sitta ensam och hänga med huvudet, så blek och sorgsen utan att röra vid maten, och jag hann inte ner på stolen, innan hon sade: Elisabeth, har du 67 kr. och 58 öre?
— Min älskling, sade jag, nej, men jag kan skaffa dem — kanske. Har du inte hittat pengarna?
— Nej, sade hon och skakade dystert på huvudet. Som jag har räknat! Hela dagen i dag igen. Men det finns inga planer att hitta dem. Fast jag ska, förstås, ju ned med samma igen och leta. Jag skall leta hela natten, så ni får inte bry er om ifall jag inte kommer hem. Och nu till julen, Pegg! Vad skall jag göra?
Jag sade som alla gamla förståndiga människor i alla tider: ”Ät först, annars kan du inte räkna. Du hittar dem nog, om du inte är nervös.” Och Baby tyckte, som alla unga människor i alla tider, att gammalt folk är
