67
Ni är n:r 3 på den, alla kontorsflickor i Stockholm vet av det.
Det smickrade honom bara. O, det var lustigt; för att riktigt bräcka honom drog jag hela historien med Baby och kassabristen, men han trodde mig inte.
— Jag trodde fröken var mindre skenhelig än så, sade han, med frökens erfarenheter av livet!
Naturligtvis begrep jag, att det var Putte han menade, men teg, för jag visste, att han icke skulle tro mig, förrän han får se Putte i egen 13-årig hög person. Och darrande i hela kroppen gick jag ut i tamburen för att sätta på mig igen, fast besluten att gå till Strandvägen och förödmjuka mig på nytt för Babys skull.
Medan jag stod och fumlade med handskarna, kom han ut med ett kuvert i handen.
— Fröken skulle fått 100 kronor ändå som julklapp, sade han avmätt.
Jag blev förfärligt glad och överraskad och gav honom handen, som han kysste.
— Det syns då, att det icke är alltid, som jag verkar lugnande på häradshövdingen, sade jag skämtsamt.
— Det vill nog inte fröken heller, viskade han tätt inpå mig.
