66
— Jag kan ju sitta av pengarna på eftermiddagarna, föreslog jag.
— Det finns kanske andra utvägar.
Jag förstod hans mening mycket väl, men sade: — Ja, jag skall försöka, om någon av mina släktingar vill hjälpa mig i stället.
— Och det tror ni, jag skulle låta er göra! Ni kan inte få pengarna av affären som förskott, för det skulle strida mot mina principer, men ni kan få dem personligen av mig.
— Villkoret? sade jag affärsmässigt men med börjande hjärtklappning.
— Ni själv, sade han och gick emot mig. Jag reste mig och gick bakom pulpeten.
— Förstår ni inte, att sammanställningen är förfärligt krass? sade jag med blodet i kinderna.
Då började han kalla sig själv fula namn och bad mig om ursäkt med många vackra ord, och jag skulle nödvändigt skaka hand med honom till tecken, att allt var bra mellan oss igen. Men jag ville begagna mig av situationen.
— Jag skall tala om för häradshövdingen, sade jag, att vi kontorsflickor har en hemlig svart lista på Stockholms flirtigaste chefer.
— Den skulle jag vilja se, sade han.
— Det tror jag nog, svarade jag, men det skall icke lyckas. Den existerar blott i den muntliga traditionen. Å, ni skulle bli förvånad!
