78
Sammansvärjningens ledare har haft sina överläggningar häruppe, och de har varit både hetsiga och högljudda. Det har först och främst gällt att bearbeta opinionen bland personalen, och den är hårdbruten mark. Ledaren, fröken Stenberg, anförtrodde mig, att det var att bli förtvivlad åt. De flickor, som hade föräldrahem i Stockholm och därigenom skyddades för de försakelser kamraterna fick pröva på, ställde sig tämligen indolenta. Och bland de andra fanns lika många meningar om tillvägagångssättet som där var flickor till och litet mer.
Under sammankomsterna hos oss, gällde det att enas om en aktion, och ord rann i strömmar. Baby var mitt i elden, med gäll stämma och blixtrande ögon. Det är reaktionen efter svärmeriet, som tar sig detta uttryck.
Kamraterna säger, att hon är en riktigt fanatisk liten agitator. Vilket är modigt av henne, då hon kan förutse att bli förrådd och märkt vilken dag som helst av någon av flickorna, som vill stå väl hos höga vederbörande. Denna misstanke är icke vacker, men bottnar i ett fel hos oss överklasskvinnor — fast gunås för överklassen — som det inte lönar sig att neka för, om än många gör det.
Vi hade strejkkommittén på kaffe nyligen — det var i början av månaden, då man ännu var den sangviniska ägaren av ett par tior i
