79
portmonnäen — och jag frågade då, hur många de kunde räkna på. Ja, de trodde tre fjärdedelar i bästa fall. Och vilka?
Det visste de inte så här i hastigheten.
— Jo, sade jag, det är de bland er som måste leva uteslutande på ert arbete och har utsikter att allt framgent få göra det, emedan ni icke har någon fästman eller flirt eller hopp om att få.
Jag kom i detsamma att tänka på, att jag sagt det, som aldrig skulle förlåtas, icke ens av dem, som grundligast sagt farväl till världen och hoppet om kärlek och hemlycka. Men då var det så dags.
— Hur kan du säga så? frågade Baby efter en något pinsam paus.
— Därför, sade jag, att kvinnans kärlek och kvinnans verk måste vara fiender, som vi har det ställt nu för tiden. Det enda sättet för oss att förlika de bägge tingen har alltid varit att göra ett kärleksverk av dem. Och det kan ju en sjuksköterska göra, en lärarinna kanske, en som har höns eller en trädgård och allra mest en hustru eller mor, men nämn mig en kontorist, som kan göra ett kärleksverk av sitt sifferarbete och sin maskinskrivning!
— Det skulle vi kunna göra, sade Eva och fröken Stenberg på en gång, du känner inte till oss, men sätt en riktigt kvinnlig kvinna på ett
