89
ifrån, och de fick skramla till ett kilo på en gång. Sådant är kontorslivet, men de är döda eller gifta nu allesammans.
— Det är det man har att välja på, menar du?
I detsamma kom Baby, fick kappan på en stol, handskarna på två, de franska bröna på bordet och hamnade själv på skinnet framför kakelugnen.
— Jag har tagit plats nu, berättade hon.
— Ser det, sade Eva, som tänt lampan. Och det på min egenhändiga skinnfäll till på köpet.
Jag hade kommit ner från soffan och sökte fiska upp alla hårnålarna.
— Var, Baby?
— På ett konditori på Sturegatan.
— Hur mycket i månaden?
— Å, så mycket är det ju inte. Fyrtiofem till en början. Men — — —
— Du tänker leva på bakelser? Eller på drickspengarna du får av herrarna?
— Vad du är elak, Pegg, sade Baby och tittade förebrående upp på mig från golvet.
— Ja, sade jag, emedan du är ett litet nöt. Eller hur, Eva?
Eva höll kraftigt, nästan litet för kraftigt med mig.
— Ni bara träter, sade Baby gråtfärdig. När jag vill göra mitt allra bästa. Ni anar inte,
