Hoppa till innehållet

Sida:Norrtullsligan 1915.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

88

att jag inte är vigd vid henne. Nu kan det då bli en ändring, fast jag för ögonblicket inte vet, hur det ska gå till.

— Jag tror, att jag vet det, sade jag. Ser du, jag tror, att hon är mycket mera sjuk än någon anar. Men hon tiger och äter acetylsalicylsyrepulver. Tre och fyra om dagen, har jag märkt. Men det kommer väl en dag, då det inte hjälper mer.

— Då får hon väl ta sex, sade Eva litet hjärtlöst. De är ju, Gud ske lov, så billiga.

— Usch, Eva, sade jag, vet du inte hur farligt det är?

— Mycket bättre än du, sade hon. Det fanns en tid, då jag höll på att bli slav under detta njutningsmedel. Det är kontorsflickans tillflykt och klippa, som du vet! Det är skönt och så billigt och lätt att få, när man har den brinnande huvudvärken. Men en dag märkte jag, att jag började förlora minnet, och då fick det värka som det kunde.

— Det var väl då du började med Blauds järnpiller, sade jag, för den varan är Evas lilla svaghet än i dag. Men tror du verkligen, att det är någon mer än Emmy, som äter två och tre om dagen?

— Jag vet ett kontor, sade Eva, där flickorna ständigt sysselsatte en springpojke med att löpa till apoteket. Till dess chefen sade