32
sådana förrättningar tillhörde; 2) att det ena rikets särskilda vapen icke finge nyttjas vid förrättningar, som anginge det andra, eller af dess ämbetsmyndigbeter eller ämbetsmän;[1] 3) att den genom kungl. resolutionen den 7 mars 1815 fastställda, för båda rikena gemensamma örlogsflagga skulle sålunda förändras, att den för hvartdera riket skulle vara lika med dess dåvarande handelsflagga, under iakttagande likväl att denna unionsflagga skall hafva tunga och stjertar och dess öfversta fyrkant, närmast stången skulle utgöra ett för båda rikena gemensamt unionstecken, bildadt genom en lika fördelad sammansättning af de till båda rikenas flaggor hörande färger; börande nämnda unionstecken jemväl å vimpel anbringas; 4) att till örlogsgös och till nyttjande för de förenade rikenas beskickningar och konsuler hos främmande makter skulle såsom unionsflagga användas unionstecknet i örlogsflaggan; 5) att kungsflaggan eller den som nyttjas af konungen och den kungliga familjen, skall vara lika med örlogsflaggan, nämligen så, att svenska örlogsflaggan begagnas å svenskt och norska å norskt fartyg, i bådadera fallet med det fastställda unionsvapnet anbragt i midten af flaggan; 6) att för de båda rikenas handelsflaggor, äfvensom de flaggor, som i hvarje rike nyttjas af tull- och postfartyg, eller hvar som helst, der örlogsflagga icke nyttjas, men nationaliteten skall representeras, modellen sålunda förändras, att med bibehållande för öfrigt af den i hvartdera riket antagna handelsflaggans utseende, dess öfversta fyrkant närmast stången skall bestå af det för örlogsflaggan bestämda unionstecken; börande svenska och norska
- ↑ I svenskt statsråd var redan den 17 maj 1844 förordnadt, att Norges vapen icke finge begagnas å svenska mynt och i svenska myndigheters sigill.
