konstitutionella förhållande, såsom ett med Sverge, förenadt konungarike, bestämda statsrättsliga ställning, hvilken konungen har att öfvervaka. För att en ändring skall kunna ske i nu gällande föreskrift om den handelsflagga som skall i utlandet lända till efterrättelse för främmande makter och hos dem anställda unionella sändebud och konsuler, bör detta tydligt stadgas och det af konungen i samma ordning, som denna flagga år 1844 för båda rikena gemensamt (jfr sid. 33) bestämdes, ty hvad som i detta afseende blifvit föreskrifvet i stortingslagen, har ingen betydelse i utlandet, förrän konungen därom förordnat. Utverkandet af en sådan resolution tillkommer under nuvarande förhållanden norsk representation eller norsk ämbetsmyndighet. Men förrän konungen satts i tillfälle att såsom unionskonung i saken besluta, kan ej stortingslagen få tillämpning utom Norges legislativa område.
Vidare bör märkas, att ingen bestämmelse är gifven om hvem som däraf förpliktas. I afseende på handelsflaggan föreskrifver lagen endast att den skall nyttjas i det fall, att handelsfartyg befinner sig i utländsk hamn och »önskar att erhålla beskydd och bistånd af beskickningar, konsuler och handelsagenter». Den är ej i lagen bestämd såsom den enda, som må nyttjas. Intet ansvar är stadgadt för den skeppare, som ej bryr sig om att nyttja den rena flaggan eller som hissar annan flagga eller sinnebild bredvid densamma, ej heller för beskickning, konsul eller handelsagent, som håller sig till nu gällande konsulsstadga med därtill hörande instruktion, och fordrar, att »för att kunna påräkna skydd» bör den i 1844 års resolution föreskrifna flagga hissas, samt i enlighet härmed ej lämnar skydd eller bistånd åt annat handelsfartyg, än det, som bär denna flagga. Samma förhållande
