48
med örlogsfartyg, som anmodas om bistånd i fråga om uppbringning. Huruvida konsul, beskickning eller befäl å örlogsfartyg skall kunna ställas till ansvar såsom för ämbetsfel, därom mera längre fram. Beträffande flaggans beskaffenhet i Norge och under dess territorialhöghet, så har, likasom i allmänhet hvad som rörer Norges inre förhållanden, lagstiftningen härom i och för sig ingen rättslig betydelse för unionen eller Sverige. Men äfven i afseende på dessa bestämmelser kan anmärkning med fog göras. Det bestämmes nämligen i § 2 att på statens offentliga byggnader, post- och tullfartyg nyttjas kofferdiflaggan med split och tunga, dock så att å nämnda fartyg i midten af flaggan anbringas ett hvitt fält med orden »post» eller »tull» med en krona öfver. I afseende på de offentliga byggnaderna är det blott föreskrifvet, att samma flaggor med split och tunga nyttjas. Om den ensamt må nyttjas eller när den bör nyttjas, därom föreskrifves ingenting, ej heller om den bör nyttjas på alla offentliga byggnader, eller i motsatt fall på hvilka. Hvem är ansvarig för uraktlåtenhet att nyttja den? Allt frågor, som lämnas obesvarade, hvilket allt förutsätter, att den utöfvande maktens innehafvare eller organer eger att hvad Norge angår härom bestämma. Alla bestämmelser i denna s. k. lag utvisa, att den icke har karaktär af lag. Ingen enskild person, såsom sådan, är vare sig omedelbart eller medelbart förpliktad att ställa sig densamma till efterrättelse. Enskild person äger att fritt flagga på sina enskilda byggnader, därest flaggorna icke äro enligt strafflag anstötliga, icke en gång fartygsbefälhafvare äro däraf förpliktade. De kunna använda hvilka och huru många flaggor som helst, och den i stortingslagen beskrifna flaggan innebär såsom sådan
