och sedan har jag gått en lång väg.” Då Hin fick detta besked, befallde han vakten att genast läsa igen alla nio låsen på porten, ”och sätt dit ett hänglås till ändå,” sade Hin, ”ty kommer han in, så ställer han till oreda i hela helyetet.” — ”Det lär väl inte stå till att få herberge här då,” sade smeden vid sig sjelf, då han hörde att de stängde till porten bättre; ”jag får väl försöka i himmelriket då.” Och dermed vände han om och gick tillbaka, tills han kom till korsvägen igen; der tog han samma väg som skräddaren hade gått. Harmsen som han var öfver att ha gått den långa vägen fram och tillbaka utan nytta, tog han ut stegen allt hvad han orkade och kom fram till himmelrikets port i detsamma som Sankte Per gläntade litet på den, så mycket att den smala skräddaregesällen kunde slippa in. Smeden var ännu en sex, sju steg ifrån porten. Här är det allt bäst att skynda sig, tänkte han, grep släggan och kastade henne i dörröppningen med detsamma som skräddaren slank in; men kom han icke in genom den öppningen, så vet jag icke hvart han har tagit vägen.
25.
Dockan i gräset.
Det var en gång en kung som hade tolf söner. Då
de blefvo stora, sade han till dem att de skulle draga ut
i verlden och söka sig hustrur; men de skulle kunna
spinna och väfva och sy en skjorta på en dag, eljest ville
han icke ha dem till sonhustrur. At hvar och en af
sönerna gaf han en häst och en ny rustning, och så drogo
