arg att han sprack; och så rodde Askepilten tillbaka och tog en hop guld och silfver med sig, så mycket tråget kunde bära. Då han nu kom till kungsgården med guldharpan, fick han kungadottern och halfva riket, såsom konungen hade lofvat honom. — Bröderna sina gjorde han godt, ty han trodde att de blott hade velat hans bästa med det de hade sagt.
2.
Gertrudsfogeln[1].
På den tiden då vår Herre och Sankt Per gingo och vandrade här på jorden, kommo de en gång in till en qvinna, som stod och bakade. Hon hette Gertrud; och hade en röd hufva på hufvudet. Som de hade gått långt, och begge voro hungriga, bad Vår Herre henne så vackert om en kaka att smaka på. Ja, den skulle han då få, men en mycket liten degklimp tog hon och knådade ut; likväl blef brödet så stort att det fyllde hela ugnen. Nej, den kakan var då för stor, den kunde han icke få. Hon tog en än mindre degklimp; men då hon hade gräddat den, blef äfven den kakan för stor; den kunde han heller icke få. Tredje gången tog hon en ännu mindre degklimp, en ytterst liten en; men äfven nu blef kakan alltför stor. ”Ja, då har jag ingenting att ge er,” sade Gertrud ; ”I får så godt gå igen utan smakbit, ty kakorna
- ↑ Hackspetten.
