Dagen derpå for mannen ut, och då han träffade björnen, började det ropa borta i snåret.
”Tsjo, hvad är det?” sade björnen.
”Åh, det är han Per Skytt, som är den bästa skytt i verlden,” sade mannen, ”jag känner igen honom på målföret,” sade han.
”Har du sett någon björn här, Erik?” ropte det borta i skogen.
”Säg nej,” sade björnen.
”Nej, jag har inte sett någon björn,” sade Erik.
”Hvad är det som står bredvid slädan din då?” ropte det borta i skogen.
”Säg att det är en gammal furustubbe,” hviskade björnen.
”Åh, det är bara en gammal furustubbe,” sade Erik.
”Slika furustubbar pläga vi ta och välta på släden hos oss,” ropte det borta i skogen; ”rår du inte, så ska’ jag komma och hjelpa dig.”
”Säg att du hjelper dig nog sjelf, och välta mig på släden,” sade björnen.
”Nej tack, jag hjelper mig nog sjelf, jag,” sade Erik och vältade björnen på släden.
”Slika furustubbar pläga vi binda fast hos oss,” ropte det borta i skogen. ”Vill du ha hjelp?” frågte rösten.
”Säg att du hjelper dig sjelf, och bind fast mig du,” sade björnen.
”Nej tack, jag hjelper mig nog sjelf,” sade Erik och gaf sig till att binda fast björnen med alla de rep han hade, så att björnen inte kunde höja labben en gång.
”Slika furustubbar pläga vi hugga yxan i hos oss, när vi ha bundit fast dem,” ropte det borta i skogen, ”för då styra vi bättre i de höga backarne,” sade det.
”Låtsa som du högg yxan i mig du,” hviskade björnen.
