tyst, och bad honom höra efter, hvarför hon var så grå och ful i ansigtet.
”Ja, hvarför är du så grå och ful i ansigtet?” sporde konungasonen.
”Är jag ful? Du tycker min syster är vacker, men jag är tio gånger vackrare,” sade bruden, och då prinsen betraktade henne närmare, var hon så fager, att han icke trodde sig kunna få se en skönare qvinna i hela verlden. Då skall man tro, att prinsen fick språklådan i ordning och icke längre satt och hängde hufvudet. Så firade de sitt bröllop både väl och länge, och sedan foro både konungen och prinsen med hvar sin brud till sina svärföräldrar, hos hvilka de på nytt höllo bröllop, så att det icke ville taga någon ända. Skynda dig till kungsgården, så finns det kanske ännu qvar några droppar af bröllopsölet.
55.
Buskebruden.
Det var en gång en enkling, som hade en son och
en dotter i första giftet. Begge voro de snälla barn och
höllo hjertligt af hvarandra. Om en tid gifte mannen sig
på nytt, då han fick en enka, som hade en dotter med
sin förra man; hon var ful och elak, liksom modren.
Från den stund den nya hustrun kom i huset, fingo
mannens barn ingenstädes vara i fred, och derföre tänkte
gossen det var bäst att draga ut i verlden och förtjena sitt
bröd sjelf. Då han vandrat en tid, kom han till
kungsgården, der han fick tjenst hos stallmästaren; flitig och
rask var han, och hästarne, han skötte om, blefvo både
feta och så väl ryktade, att det sken af dem.
