5.
Rike Per Krämare.
Det var en gång en man, som de kallade rike Per Krämare, förty han hade farit omkring med kram och samlat mycket pengar, så att han var blefven en rik man. Denne Rike-Per hade en dotter, och henne höll han så rar, att alla friare som kommo till henne fingo afslag, ty han tyckte att ingen var god nog åt henne. Då det gick så med alla, så kom till sist ingen, och då det började draga ut på tiden och åren gingo, så blef Per rädd att hon icke skulle bli gift. ”Det undrar mig riktigt,” sade han till sin hustru, ”hvarför ingen kommer och friar till vår dotter, som är så rik. Det vore bra konstigt, om det icke skulle finnas någon som ville ha henne, ty pengar har hon och mera får hon. Jag tänker jag får resa till stjernkikarne och spörja dem hvem hon skall ha; ty här kommer ju icke en enda käft.” — ”Huru kunna stjernkikarne svara på det då?” frågade hustrun. ”Jo, de läsa allting i stjernorna,”sade Kike-Per. Han tog då med sig mycket pengar och reste till stjernkikarne och bad dem om de ville se på stjernorna och säga honom hvilken man hans dotter skulle få. Stjernkikarne sågo på stjernorna, men de sade att de icke kunde se det. Men Per bad dem att de måtte se bättre efter och ändteligen säga honom det, han skulle betala dem bra derför. Stjernkikarne sågo då bättre efter, och de sade att hans dotter skulle få till man den mjölnargosse, som just nyss var kommen till verlden i den qvarn, som låg straxt nedanför Rike-Pers gård. Per gaf stjernkikarne hundra daler och reste hem med den spådom han hade fått. Han tyckte
