Året derefter var Halvor i skogen jullqvällseftermiddagen och skulle hugga ved till helgen, för han väntade trollen igen. Bäst som han högg, hörde han det ropade borta i skogen: ”Halvor! Halvor! Har du den stora nallen din qvar ännu, du?” — ”Ja, hon ligger hemma bakpå ugnen,” sade Halvor, ”och nu har hon ynglat och fått sju ungar, som äro mycket större och argare än hon sjelf.” — ”Då komma vi aldrig till dig mera,” ropade trollen borta i skogen; och sedan den tiden ha trollen heller icke spisat julgröten hos Halvor på Dovrefjell.
57.
Bonde Väderskägg.
Det var en gång en man och en hustru, som hade en
enda son, och han hette Hans. Käringen tyckte, han
borde ut och tjena, och sade till mannen, att han skulle
resa med honom. ”Du skall göra honom så skicklig, att
han blir mästare öfver alla mästare!” sade hon, och så
lade hon mat och en tobaksrulle i en påse åt dem.
Ja, de voro hos många mästare, men alla sade, att de kunde göra gossen så skicklig, som de sjelfva voro, men bättre kunde de icke få honom. Då mannen kom hem till gumman med detta besked, sade hon: ”ja, det qvittar mig alldeles detsamma, hvar du gör af honom, men det säger jag, att jag vill ha honom till en mästare öfver alla mästare!” Så lade hon mat och en tobaksrulle i säcken igen, och mannen och sonen, de måste pallra sig af.
