än det som flyter på vattnet, så vore det icke mycket rättfånget i den här verlden. Men om så mycket pengar vore stulna tio gånger, så hade du hittat dem, och hvar och en är sig sjelf närmast. Hade du tagit pengarne, kunde vi ha lefvat godt och väl i hela vår tid. Men en dumsnut är du och ett dumhufvud blir du, nu vill jag icke längre gå här och dragas med dig. Nu får du ut och förtjena ditt bröd sjelf.”
Gossen måste ut i vida verlden och gick länge vida omkring och frågade efter tjenst. Men hvar han kom, tyckte folket han var för liten och klen, och sade att han icke kunde användas till något. Ändtligen kom han till en köpman, der fick han vara i köket, han skulle bära ved och vatten till kocken. Då han varit der en lång tid, skulle köpmannen en gång resa till främmande land, och så tillsporde han alla tjenarne, hvad de ville han skulle köpa med sig hem till hvar och en af dem. Då nu alla hade sagt hvad de ville ha, kom också turen till gossen, som bar ved och vatten åt kocken. Han räckte då fram fyraskillingen sin. ”Ja, hvad skall jag köpa för den?” frågade köpmannen. ”Den gäller icke mycket i handeln.” — ”Köp hvad jag kan få för den, den är rättfången, det vet jag,” sade gossen. Det lofvade husbonden och så seglade han.
Då nu köpmannen hade slutat sina affärer i det främmande landet och köpt det han lofvat sina tjenare, kom han ned till skeppet igen och var beredd att lägga ut ifrån bryggan. Då först kom han ihåg att köksdrängen hade skickat med honom en fyraskilling som han skulle köpa något för. Skall jag nu upp i staden igen för den der fyraskillingens skull? Man har då icke annat än utgifter af att taga dylikt pack till sig, tänkte köpmannen. I detsamma kom en qvinna gående med en påse på ryggen. ”Hvad är det, du har i påsen din, mor?” frågade köpmannen. ”Åh, det är icke annat än en katt; jag har icke råd
