sade gossen: ”Det är icke värdt att taga med sig de der fingerborrarna; jag går så gerna efter hela brunnen, jag.” — ”Nej, käre vän,” sade trollet, ”jag kan icke vara af med brunnen min; gör upp elden du, så skall jag gå efter vatten.”
Då trollet kom tillbaka med vattnet, kokade de upp en dugtigt stor grötgryta. ”Det är detsamma,” sade gossen, — ”vill du som jag, så skola vi äta i kapp.” — ”Får gå,” svarade trollet, ty deri trodde det allt att det skulle stå sig. Ja, de satte sig till bords; men gossen tog oförmärkt läderrenseln och knöt framför sig, och så öste han mer i renseln än han åt sjelf. Då renseln var full, tog han upp sin tälgknif och skar ett hål i renseln. Trollet såg på honom, men sade ingenting. Då de hade ätit en god stund till, lade trollet bort skeden; ”nej, nu orkar jag icke mera,” sade det. ”Du skall äta,” svarade gossen, — ”jag är knappast halfmätt ännu, jag. Gör du som jag gjorde; skär ett hål på magen, så äter du så mycket du vill.” — ”Men det gör väl grufligt ondt det?” frågade trollet. ”Åh, ingenting att tala om,” svarade gossen. Så gjorde trollet som gossen sade, och då kan en väl veta att det satte lifvet till; men gossen tog allt det silfver och guld som fanns i berget och gick hem med det. Dermed kunde han allt af betala något på gälden.
