och så sporde kungen efter Hvitlandet. ”Ja, det vet jag icke,” svarade mannen, ”men jag skall spörja djuren mina.” Derpå blåste han ihop dessa och frågade, om någon af dem visste hvar Hvitlandet låg; men det var ingen som visste det.
Så gaf mannen honom ett par skidor. ”Om du ställer dig på dessa,” sade han, ”så kommer du till min broder, som bor hundra mil härifrån; han är herre öfver alla foglar i luften; spörj honom! När du kommit fram, så vänder du bara skidorna, så att spetsen står hitåt, så gå de hem af sig sjelfva.” Då kungen kom fram, vände han skidorna så som herren öfver djuren hade sagt, och så gingo de tillbaka hem.
Han sporde ånyo efter Hvitlandet, och mannen blåste ihop alla foglarna och frågade om någon af dem visste hvar Hvitlandet låg. Nej, ingen visste det. Långt efter de andra kom också en gammal örn; han hade varit borta i tio runda år; men han visste det icke heller. ”Ja,” sade mannen, ”du skall få låna ett par skidor af mig; om du ställer dig på dem, så kommer du till min broder, som bor hundra mil härifrån; han är herre öfver alla fiskar i hafvet; du får fråga honom. Men glöm icke att vända skidorna igen.” Kungen tackade, steg på skidorna, och då han kommit fram till honom som var herre öfver fiskarna i hafvet, vände han om skidorna, och så gingo de tillbaka liksom de förra; derpå sporde han efter Hvitlandet igen.
Mannen blåste da ihop fiskarna, men ingen visste besked; slutligen kom en gammal, gammal gädda, som han hade haft mycken möda att få hemkallad. Då han frågade henne, sade hon: ”Jo, der är jag väl bekant, ty nu har jag varit köksa der i tio år. I morgon skall jag dit igen; ty då skall den drottning, som kungen blef
