16.
Tuppen och hönan i hasselskogen.
Tuppen och hönan gingo en gång till hasselskogen
för att plocka nötter; så fick hönan ett nötskal i halsen
och låg och flaxade med vingarna. Tuppen skulle springa
efter vatten åt henne; han kom till källan och sade:
”Kära min källa, gif mig vatten; vattnet ger jag hönan
min, som ligger för döden i hasselskogen.” Källan
svarade: ”Du får icke vatten af mig, förrän jag får löf af
dig.” Då lopp tuppen till linden: ”Kära min lind, gif
mig löf; löfvet ger jag källan, källan ger mig vatten,
vattnet ger jag hönan min, som ligger för döden i
hasselskogen.” — ”Du får icke löf af mig förrän jag får röda
guldband af dig,” svarade linden. Så lopp tuppen till
Jungfru Maria: ”Kära min Jungfru Maria, gif mig röda
guldband; röda guldbanden ger jag linden, linden ger mig
löf, löfvet ger jag källan, källan ger mig vatten, vattnet
ger jag hönan min, som ligger för döden i hasselskogen.”
— ”Du får icke röda guldband af mig förrän jag får sko
af dig,” svarade Jungfru Maria. Så lopp tuppen till
skomakaren: ”Kära min skomakare, gif mig sko; skon ger
jag Jungfru Maria, Jungfru Maria ger mig röda guldband,
röda guldbanden ger jag linden, linden ger mig löf, löfvet
ger jag källan, källan ger mig vatten, vattnet ger jag
hönan min, som ligger för döden i hasselskogen.” — ”Du
får icke sko af mig förrän jag får borste af dig,” svarade
skomakaren. Så lopp tuppen till perukmakaren: ”Kära
min perukmakare, gif mig borste; borsten ger jag
skomakaren, skomakaren ger mig sko, skon ger jag Jungfru
Maria, Jungfru Maria ger mig röda guldband, röda guld-
