Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
80
PANNKAKAN.

«God dag, höna pöna,» sade pannkakan.

«Kära min pannkaka, trilla inte så fort, utan vänta litet och låt mig få äta dig,» sade hönan.

«Om jag har sprungit ifrån stora mora, gamlefar’n, sju skrikebarn och karl far, så kan jag väl springa ifrån dig också, höna pöna,» sade pannkakan och trillade som ett hjul utåt vägen. Så mötte hon en tupp.

«God dag, pannkaka,» sade tuppen.

«God dag, hane pane,» sade pannkakan.

«Kära min pannkaka, trilla inte så fort, utan vänta litet och låt mig få äta dig,» sade tuppen.

«Om jag har sprungit ifrån stora mora, gamlefar’n, sju skrikebarn, karl far och höna pöna, så kan jag väl springa ifrån dig också, hane pane,» sade pannkakan och begynte trilla och trilla det fortaste hon orkade.

Då hon hade trillat en lång stund, mötte hon en and.

«God dag, pannkaka,» sade anden.

«God dag, and-i-land,» sade pannkakan.

«Kära min pannkaka, trilla inte så fort, utan vänta litet och låt mig få äta dig,» sade anden.

«Om jag har sprungit ifrån stora mora, gamlefarin, sju skrikebarn, karl far, höna pöna och hane pane, så kan jag väl springa ifrån dig också, and-i-land,» sade pannkakan, — och gaf sig till att trilla och trilla det fortaste hon orkade.

Då hon hade trillat en lång, lång stund, mötte hon en gås.

«God dag, pannkaka,» sade gåsen.