Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
112
MUMLE GÅSÄGG.

Rätt som det var, fingo de se ett orimligt stort gåsägg, mest så stort som ett manshufvud. «Jag såg det först,» sade den ena. «Jag såg det lika fort som du,» skrek den andra. «Besitta, skall inte jag ha det, för jag var den första som såg det,» svor den tredje. Så gingo de på och blefvo så osams om ägget, att de nära på hade kommit i lufven på hvarandra. Men så kommo de öfverens om, att de skulle rå om det gemensamt alla fem, och så skulle de lägga sig på det, som gåsen

gör, och kläcka ut gåsungen. Den första blef liggande i åtta dagar och rufvade och latade sig och gjorde ingenting; under tiden måste de andra träla för födan både åt sig och henne. Det begynte en af dem att ge henne stickord för.

«Du kom inte ut ur ägget förr än du kunde pipa, du heller,» sade hon som låg och rufvade; men det här tror jag snarare det blir folk af, för jag tycker det mumlar: «Sill och välling och gröt och mjölk,» inuti ägget allt i ett,» sade hon; »nu kan du ligga i åtta dagar, så få vi tura om med att släpa födan till dig.» Då den femte också hade legat i åtta dagar, hörde hon tydligt att det var en unge i ägget, som skrek på «sill och välling och gröt och mjölk», och då pickade hon hål på det; men i stället för en gåsunge kom der