Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
116
MUMLE GÅSÄGG.

hade fått dem till lifs, så kunde han också berga sig för en tid.

Det gick inte fort att få en sådan gröt kokt, och under tiden skulle han dra in litet ved åt köksan. Han lade hela vedhögen på en släde, men då han skulle genom dörren med den, var han oförsigtig igen. Huset kom så rent af i olag, att det gaf sig i alla fogningar, och nära var det att han hade dragit kungsgården öfver ända. Då det led derhän att maten var nära färdig, skickade de honom ut att ropa in folket från egorna. Han ropade, så att det svarade i alla berg och backar, men de kommo icke fort nog till honom; då blef han osams med dem och slog ihjäl tolf stycken.

«Han slog ihjäl tolf,» sade kungen, «och han äter för många gånger tolf, men huru många arbetar du för?»

«Det är för många gånger tolf, det också,» svarade Mumle.

Då han hade fått mat, skulle han på logen och tröska; så tog han takåsen och gjorde slaga af den, och då taket i följd deraf ville till att ramla, tog han en stor granbjelke, så qvistig som den var, och satte till takås, och så tröskade han loge och halm och hö om hvartannat. Det gick på tok, ty kornet och agnarne roko omkring tillsammans, och det stod som en sky öfver hela kungsgården.

Då han i det närmaste hade gjort ifrån sig tröskningen, kommo der fiender i landet, så det skulle bli krig. Då sade kungen till Mumle Gåsägg, att han skulle ta folk med sig, bege sig i väg och ta emot