Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
121
MUMLE GÅSÄGG.

«Jag plär ha god matlust sjelf,» sade Mumle, «men den, som har varit här, är värre till att äta, för han har ätit benen också,» sade han.

Så gick det den första dagen, och det gick icke bättre den andra. Tredje dagen begaf han sig åstad och skulle bryta berg igen, och tog med sig det tredje matlasset, men då lade han sig sjelf bakom det och låtsades sofva.

Rätt som det var, kom der ut ur berget ett troll med sju hufvud och gaf sig till att smaka och äta af maten hans.

«Nu är det dukadt, nu ska’ jäg äta,» sade trollet.

«Det ska’ vi bli två om,» sade Mumle och slog med klubban så att hufvudena trillade af trollet.

Så gick han in i berget, som trollet hade kommit ut ur, och derinne stod en häst och åt ur en tunna med glödande eldmörja, och bakom hästen stod en hafretunna.

«Hvarför äter du inte ur hafretunnan» sade Mumle Gåsägg.

«Derför att jag inte är god till att vända mig,» svarade hästen.

«Jag skall nog vända dig, jag,» sade Mumle.

«Slit hellre af mig hufvudet,» sade hästen.

Det gjorde han, och då blef hästen förvandlad till en vacker karl. Han sade, att han var bergtagen och omskapad till en häst af trollet och han hjelpte honom att finna svärdet, som trollet hade gömt på