Hoppa till innehållet

Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
136
BERTHE TUPPENHAUGS BERÄTTELSER.

«Ja, visst kan jag bota vrickning; Siri i Norrgården blef då inte bra förr än jag kom, fast både doktorn och mor i Nergården plåstrade med hennes ben,» sade hon med ett knipslugt drag kring munnen, «och om studenten tror på det,» fortfor hon med en tviflande blick, «så kunde det nog inte skada att läsa öfver en tår bränvin och smörja på den.»

«Läs du öfver bränvinet och kom hit med det, det skall säkert göra godt,» sade jag, för att möjligen blifva invigd i en eller annan af signe-konstens hemligheter. Berthe hämtade en undersätsig blå flaska och ett bränvinsglas med träfot i det blommiga skåpet, hälde i aqveviten, satte glaset bredvid sig på spiselhällen, knäppte upp snösockan och hjelpte mig af med skon. Derefter