Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/197

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
155
DE TRE BOCKARNE BRUSE.

kommer jag och tar dig!» sade trollet. «Åh nej, ta’ inte mig, för jag är så liten, jag, vänta bara litet, så kommer den mellersta bocken Bruse, han är mycket större.» «Ja väl,» sade trollet.

Om en liten stund kom den mellersta bocken Bruse och skulle öfver bron: trip, trap, trip, trap, trip, trap, sade det i bron. «Hvem är det som trippar på min bro?» skrek trollet. «Åh, det är den mellersta bocken Bruse, som skall gå till säters och göra sig fet,» sade bocken; han var inte fin i målet, han. «Nu kommer jag och tar dig,» sade trollet. «Åh nej, ta’ inte mig, men vänta litet, så kommer den stora bocken Bruse, han är mycket, mycket större.» — «Ja väl då,» sade trollet. Rätt som det var, kom den stora bocken Bruse; trip, trap, trip, trap, trip, trap, sade det i bron; han var så tung, att bron både knakade och brakade under honom. «Hvem är det som trampar på min bro?» skrek trollet. «Det är den stora bocken Bruse!» sade bocken; han var så fasligt grof i målet. «Nu kommer jag och tar dig!» skrek trollet.

«Ja, kom du! jag har två spjut;
Med dem skall jag stinga dina ögon ut.
Jag har två stora kullerstenar;
Med dem skall jag krossa båd’ märgen och benen,»

sade bocken, och så flög han på trollet och stack ut ögonen på det, krossade både merg och ben och stångade det ut i forsen, och så gick han till säters. Der blefvo bockarne så feta, så feta, att de nästan inte orkade gå hem igen, och har inte fettet gått af dem, så äro de det ännu. Och snip, snap, snut, här är sagan slut.