din, så kunde du gerna skjutsa mig öfver fjället, för jag kan fara vackert fram,» sade räfven, «och jag skulle också ha lust att pröfva på huru det käns att ha fyra ben framför sig.»
«Hvad ger du för skjutsen?» sade bonden.
«Du kan få vått och torrt, hvilketdera dig lyster,» sade räfven; «alltid får du lika mycket af mig som af Nalle Hedersknyffel, för han plär vara grof till att betala, när han tar skjuts och hänger sig på hästryggen.«
«Ja, du skall få skjuts öfver fjället,» sade bonden, «om du vill möta mig här i morgon så här dags.»
Han märkte att Mickel gjorde narr af honom och var framme med sina räfstreck. Så tog han med sig en laddad bössa i släden, och när Mickel kom och tänkte han skulle få fri skjuts, fick han i stället en hagelsvärm i skrofvet, och så drog bonden pelsen af honom, så att han hade både björnskinn och räfpels.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 209 i filen Norska folksagor och huldre-sägner.djvu. |
