Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Om gossen, som gick till nordanvinden
och kräfde igen mjölet.
Det var en gång en gammal qvinna, som hade en son, och som hon var mycket klen och skröplig, så skulle gossen, sonen hennes, gå ut i visthusboden efter grötmjöl åt henne till middag. Men då han steg ut på bodtrappan, kom Nordanvinden rusande, tog mjölet ifrån honom och for genom luften med det. Gossen gick in i boden efter mera, men då han steg ut på trappan, kom Nordanvinden återigen rusande och tog mjölet ifrån honom, och på samma sätt gick det äfven tredje gången. Då blef gossen förargad; han tyckte det var omenskligt att Nordanvinden skulle fara så fram, och så tänkte han att han fick väl lof att söka upp honom och kräfva igen mjölet.
