Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Vallare för kungens harar.

Det var en gång en man, som mot en lifränta hade afstått sin gård till äldsta sonen, men han hade tre söner till, och de hette Per, Pål och Esben Askepilt. De gingo hemma och ville ingenting göra, ty de hade det alldeles för bra, och sjelfva tyckte de, att de voro för goda till allting och att ingenting var godt nog åt dem.

Sent omsider hade Per fått höra, att kungen ville ha en vallare för att valla sina harar, och så sade han till fadern att han ville dit, det kunde passa honom bra, för han ville inte tjena någon ringare man än kungen, sade han. Gubben mente tro på, att det nog kunde finnas arbete som passade honom bättre än det;