Presten och klockaren.
Det var en gång en prest, som var en sådan bjesse, att han skrek på långt afstånd, när han såg någon komma körande emot honom på landsvägen: «Ur vägen, ur vägen! här kommer sjelfva presten!» En gång då han var ute och åkte och vräkte sig på samma sätt, mötte han kungen. »Ur vägen, ur vägen!» skrek han på långt håll. Men kungen körde som förut, han, så att den gången måste presten vika undan med hästen, och då kungen kom jämnsides med honom, sade han: «I morgon skall du komma upp till mig på slottet, och kan du inte då svara på tre frågor, som jag vill göra dig, så skall du mista både kappa och krage för ditt högmods skull.»
Det var annat slag än presten var van vid. Skryta och skråla och pösa mer än skäligt var, det kunde han; men frågor och svar var icke hans sak. Så reste han till klockaren, som hade rykte för att passa bättre i
