Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
229
PRESTEN OCH KLOCKAREN.

kappan än presten. Till honom sade han, att han kände ingen lust till att resa, «för en narr kan fråga mer än tio visa kunna svara», sade han, och så fick han klockaren att fara i sitt ställe.

Ja, klockaren for och kom till slottet med prestens kappa och krage på. Der tog kungen emot honom på förstuqvisten, både med krona och spira, och var så grann, att det lyste och skramlade om honom.

«Jaså, du är här nu?» sade kungen.

Ja, han var visst det, det kunde då inte förnekas.