Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/404

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


«Ja, nu skall här inte fattas mat och dryck, mor,» sade kolaren; «för nu har jag blifvit prest!»

Kolaren.

Det var en gång en kolare, som hade en son, och han var också kolare. Då fadern var död, gifte sonen sig, men han ville inte ta sig något till; slarfvig var han att passa på milan också, och till sist ville ingen ha honom till att bränna kol mera. Men så hade han ändå en gång fått bränna en mila och reste till staden