Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Kolaren.
Det var en gång en kolare, som hade en son, och han var också kolare. Då fadern var död, gifte sonen sig, men han ville inte ta sig något till; slarfvig var han att passa på milan också, och till sist ville ingen ha honom till att bränna kol mera. Men så hade han ändå en gång fått bränna en mila och reste till staden
