Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
35
SMÅGOSSARNE, SOM MÖTTE TROLLEN I HEDALSSKOGEN.

ha det, och de båda andra gingo efter och höllo sig fast vid den första.

«Tag till benen!» sade den äldre af gossarne, «men spring inte för långt bort, innan du ser hur det går; eftersom de ha ögat så högt upp, ha de svårt för att se mig, när jag kommer bakom dem.»

Ja, brodern sprang förut, och trollen efter; under tiden kom den äldre gossen bakom dem och högg till det bakersta trollet i fotleden, så att det uppgaf ett gräsligt skri, och det första trollet blef så förskräckt, att det hoppade till och släppte ögat. Men gossen var inte sen att ta upp det. Det var större, än om man hade lagt ihop två kannfat, och så klart, att fast det var kolmörka natten, blef det som ljusa dagen, då han såg igenom det.

Då trollen märkte, att han hade tagit ögat ifrån dem, och att han hade lemlästat ett af dem, begynte de att hota med allt ondt i verlden, om han inte genast gaf dem ögat tillbaka.

«Jag är inte rädd för troll och trätor,» sade gossen. «Nu har jag tre ögon ensam, och ni ha inte något, och ändå måste två bära den tredje.»

«Få vi inte igen vårt öga på ögonblicket, så skall du bli till stock och sten!» skreko trollen.

Men gossen mente tro på, att så lätt gick det inte; han var inte rädd hvarken för skryt eller trolleri, sade han; fick han inte vara i fred, så skulle han hugga till dem alla tre, så att de skulle få ligga och krafla på marken som annat kryp.