Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
36
SMÅGOSSARNE, SOM MÖTTE TROLLEN I HEDALSSKOGEN.

Då trollen hörde detta, blefvo de rädda och började bli möra i munnen. De bådo honom så innerligen vackert att ge dem ögat tillbaka, så skulle han få både guld och silfver och allt hvad han ville ha. Ja, det tyckte nog. gossen var mycket bra, men han ville ha guldet och silfret först, och derför sade han, att om en af dem ville gå hem och hemta så mycket guld och silfver, att han och brodern fingo sina påsar fulla, och ge dem två präktiga stålbågar på köpet, så skulle de få ögat, men till dess ämnade han behålla det,

Trollen beskärmade sig och sade, att ingen af dem kunde gå, eftersom de icke hade ögat att se med, men så gaf sig en af dem till att skrika på käringen, för de hade också en käring ihop alla tre. Om en stund svarade det uppe i ett fjell långt norrut. Nu sade trollen till henne, att hon skulle komma med två stålbågar och två ämbar fulla med guld och silfver, och det stod inte länge på förrän hon var der, må tro; då hon nu fick höra, huru det hade gått till, började hon också att hota med trolldom. Men trollen blefvo rädda och bådo henne att hon skulle akta sig för den lilla getingen, hon kunde inte vara säker för att han inte tog hennes öga också. Då kastade hon åt honom ämbarna med guld och silfver och bågarne och drog hem i fjellet med trollen, och sedan den tiden har ingen sport, att trollen ha gått på Hedalsskogen och luktat efter kristet blod.