hörde det, blef hon mycket sorgsen, men så hittade hon på att bedja Åsa, att hon skulle gå i stället för henne och lägga sig hos prinsen om qvällen, och när han hade somnat, skulle de byta om igen, så att han hade den rätta hos sig, när det blef ljust om morgonen. Det gjorde de. Då Åsa Gåsepiga kom och trampade på stenen, sporde prinsen: «Hvem är det som stiger i min säng?» — «Ren och skär jungfru!» sade stenen, och så lade de sig att sofva; men då det led fram på natten, kom prinsessan och lade sig i stället för Åsa. Om morgonen, då de skulle stiga upp, sporde prinsen stenen igen: «Hvem är det som stiger ur min säng?» — «En som har haft tre älskare!» sade stenen. Då prinsen hörde det, ville han inte ha henne, det kan man nog veta, och så skickade han henne hem igen och tog sig en annan käresta i stället.
Då han skulle besöka henne, hade liten Åsa Gåsepiga satt sig i vägen för honom igen. «Sitter du der, du, liten Åsa Gåsepiga?» sade prinsen. «Ja, jag sitter här och sätter klut på klut och lapp på lapp, för jag väntar kungasonen från England i dag,» sade Åsa. «Åh, honom kan inte du vänta att få,» sade kungasonen. «Jo, skall jag ha honom, så får jag honom nog,» menade Åsa.
Med den prinsessan gick det alldeles likadant som med den första, med den skilnaden, att då hon steg upp om morgonen, sade stenen att hon hade haft sex. Då ville prinsen inte ha henne heller, utan körde henne sin väg; men ännu en gång tyckte han att han skulle pröfva, om han inte skulle kunna finna en, som var ren och
