Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Gossen och fan.

Det var en gång en gosse, som gick på en väg och knäckte nötter, så hittade han en maskstungen, och med detsamma mötte han fan. «Är det sannt,» sade gossen, «som di säger, att fan kan göra sig så liten han vill och tränga sig igenom ett synålsöga?» — «Ja!» svarade fan. «Åh, låt mig se det, och kryp in i den här nöten,» sade gossen, och det gjorde fan. Då han väl hade krupit in genom maskhålet, satte gossen en pinne i. «Nu har jag dig der!» sade han, och stoppade nöten i fickan. Då han hade gått ett stycke, kom han till en smedja; der gick han in, och bad smeden, att han skulle slå i tu den nöten åt honom. «Ja, det ska’ gå som en dans,» svarade smeden, och tog den minsta hammaren, lade nöten på städet och slog till, men den ville inte gå sönder. Då tog han en litet större hammare, men den var heller inte tung nog; han tog då en ännu större, men den dugde heller inte, och då blef smeden ond och tog till storsläggan. «Jag ska’ väl få sönder dig ändå!» sade han och slog till allt hvad han orkade; och då gick nöten i kras, så att halfva