GKUNttLAÖKN DKK 17 MAS. 109
förslag och om riksförsamlingens beslut, ehuni i högre grad om det förra, och ehuru riksförsamlingen i denna fråga gick en annan väg, iin komiteen från. hörjan utstakat.
Den franska revolutionen hade: uppstält, den allmänna rösträttens grundsats och :tillämpat;,den samma i alla sina konstitutioner, men resultatet af denna lära, sådant det år 1814 förelåg, var icke af den art, att det- borde locka till efterföljd. I stället hade man i Europa1 vid den tiden allt allmännare återgått till den gamla feodalistiska grundsatsen om jordegendom sås.om vilkor för utöfvande af politiska rättigheter. Jordegaren, menade man, hade ett alldeles särskildt intresse både af statens bestånd och ett ordnadt samhällsskick, och att öfverlemna den politiska makten åt jordens innehafvare var derför att bygga staten, på fasta grundvalar. Denna lära hade blifvit till riksförsamlingen framburen och inverkade på den samma från flere olika håll. Det adler-falsenska utkastet, som hemtat grundsatsen från England och Amerika, fordrade fast egendom både af landsbygdens röstberättigade och städernas borgare. Gyllembourg rekommenderade i sin förut omtalade skrift samma system : »En vis given Formue i fast Eiendom synes mig den passeligste Maalestok for at give Stemmeret»; ja, han tyckes till och' med förutsätta detta som en i statsrätten allmänt erkänd regel: »at de. vselgende b0r eie en given Formue i fäste Eiendomme derom ere alle. enige».2 Till och med den franska revolutionens stora auktoritet de Mably hade i sitt nyss omnämda, enkom för riksförsamlingens skull öfversatta arbete äfvenledes uttalat sig för jordegendom såsom ett vilkor, om icke för valrätt, så dock för valbarhet 3, enär »en Jordeier tager sig
1 I Amerika var förhållandet, såsom jag ofvan antydt, det motsatta. Der utgick man vid revolutionstiden nästan allmänt från den engelska principen, men närmade sig allt mer i mån af upplysningens spridning med j emna, men säkra steg mot allmän rö.strätt.
2 Rigsfors. Forh., H. II, sid. 94. Författaren hade här icke alldeles orätt. Benjamin Constant, som visserligen utöfvat ett stort inflytande på sina samtida, men oetså sjelf var en god barometer på hvad som »låg i luftens, uttalade sig 1815 för fast egendom såsom vilkor för aktiv borgarrätt i sina »Principes de politique». Se Oollect. compléte, Paris 1818,1, sid. .136, not. 1.
3 Hvarken konstilitionskoiniteens första eller andra förelag gjorde i detta afseende någori skilnad mellan röstberättigade ooh valbare. Äfven
