GRUNDLAGEN AF ]>ES 17 MAJ. 117
gar, kunde köpas för några kionor af hvem som helst utan motsvarande näring, kan deremotknappast betraktas som ett förbiseende.
Konstitutionskomiteen ock riksförsamlingen gjorde emellertid ett förbiseende vid.paragrafens omredigering och slutliga antagande, som i sin mån bidragit att i nyare tid låta systemets inkonseqvenser framträda i don-skarpaste dager. I sitt första utkast hade nämligen komiteen i likhet med sin förebild, den bataviska författningen af 1798, bland undantagen från politiskt fullmyndiga medborgare upptagit hela legohjonsklassen, och i följd häraf utgick naturligtvis i § 56 (52, 52), som var upptagen ur Adlers och Falsens utkast § 37, denna senare paragrafs mom. d, som stadgade, att borgarrätt suspenderades, »naar en Borger giver sig i personlig Tjeneste hos en anden». NäT nu den 54:e §:n omredigerades och stiliserades positivt, så borde väl detta moment hafva ingått i den 56:e §:n, ty det är mycket säkert och framgår ju tydligt af komiteens första, mera demokratiska förslag, att man icke haft för afsigt att under några förhållanden inrymma rösträtt åt enskilda mäns tjenare. Detta kunde emellertid blifva fallet i samma mån, som jordens utstyckning i små matrikulerade parceller underlättades, men har dock hittills icke haft någon praktisk betydelse \
1 fråga om rösträtten hade Falsen således efter sitt nederlag i konstitutionskomiteen vunnit en half seger i riksförsamlingen, då den antog hans system om jord såsom grund för aktiv borgarrätt på landet, men icke ville inskränka denna till de besuttna och företrädesvis oberoende jordegarne och icke heller gjorde jordegendom till vilkor för borgarrätt i stad. Och på samma sätt gick det i fråga om valsättet och representanternes antal. Riksförsamlingen antog, trots hans gensaga, komiteens regel att lemna elektorerne valet fritt, antingen de ville söka representantcrne i sin egen midt elier bland andra inom valkretsen bosatta borgare. Men å andra sidan återgick församlin 1 År 1877 fans väl, enligt Norges off. Stat. C, N:r 14, Förste Del, sid. 8, bland de röstberättigade 1897 »private Betjente», men häribiand liar man upptagit 1 573 sjökaptener och 126 styrmän, som väl knapt böra räknas i »personlig Tjeaeate hos en andenn, hvilket ju i utkastet var en öfversättning af det franska »1'état de cloincstique a gages, attaché au service dela Personne ou du inénage», och väl således innebar: »i kost och lön hos en annan».
