122
KORGES STORTING.
den inskränkning,' som paragrafen innehöll rörande embetsmäns val, endast skulle gälla städerna, men att för landet en motsvarande inskränkning skulle göras rörande, de egentliga bönderne, så. att hvarje amt väl måste.välja en bonde, men ej fick välja flere än två, , Alternativt: föreslog han att låta hela §:n utgå och lemna valet fritt, hvilket blef riksförsamlingens beslut.
I maktfördelningen gjorde riksförsamlingen -ett par föga betydande jemkningar, .då deri ,å, ena sidan inskränkte störtingets revisionsmyndighet öfver löner och pensioner till de »midlertidlige» och betog stortinget rätten att röra vid de en gång beviljade. Häruti kunde dock icko ligga någon inskränkning i stortingets rätt att i följd af sin lagstiftande myndighet upphäfva ett embete, men konungens suspensiva veto måste i dylikt fall ega användning, såsom i alla öfriga frågor, der stortinget utöfvat lagstiftande makt i vidsträckt bemärkelse. Att detta deremot icke kunde blifva fallet vid revisionen öfver de provisoriskt beviljade lönerna och pensionerna, följer så väl deraf, att detta var en art af stortingets kontrollerande myndighet och således gick in under analogien af § 86 e (83 f), som deraf, att denna myndighet förmodligen varit afsedd att i ettdera af tingens afdelningar utöfvas.
A andra sidan förökades stortingets kompetens genom den förut omnämda naturalisationsrätten. Då denna tillökning i stortingets befogenhet allra först vid behandlingen af § 53 beslöts, innebar den uteslutande en dispensationsmyndighet i fråga om embeten. När riksförsamlingen emellertid inryckte bestämmelsen, såsom utgörande ett moment af stortingets politiska rättigheter, i § 81 (75, 75) utan att der angifva någon sådan inskränkning, har man ansett, att naturalisation gifver infödingsrätt äfven i andra hänseenden ', en fråga, som dock är af mycket underordnad betydelse. Icke heller var det af någon synnerlig vigt, att naturalisationsrätten undantogs från kunglig sanktion 2.
1 Atehelumg, a. st., I, sid. 106 o. t
2 Ett tillägg, som kunde tyckas röra maktfördelningen, var det vid § 99 (94, 94) på Wulfsbergs förslag antagna, men en jemförelse med1 § 36 (17, 17) gifver tydligen Tid handen, att detta blott vaT en redaktionsförändring:.
