(HiTJNDLAGffiN A.Y »UN 17 MAJ. 121
fram går det så väl af hans eget grundlagsutkast söm af hans uttalanden i riksförsamlingen och pressen, att han velat söka den hufvudsakliga beståndsdelen af Norges representation bland de större, förmögnare jordegarne eller de s. k, proprietärerne'.
Emellertid måste saken hafva stält sig något annorlunda för de personer, som icke gingo till konstitutionsverket med hufvudet fullt af främmande konstitutioner och derför kunde i vissa fall. bättre, bedöma ställningen. För dem måste det under Xorges då varande förhållanden synas betänkligt att i en stat, som måste byggas å nyo, genom sjelfva konstitutionen inskränka deras antal,' som egde den ojemförligt största förmågan att utföra detta arbete. Och särskildt för landets del kunde det icke gerna - allra minst i en församling, hvars pluralitet utgjordes af embetsmän - synas ändamålsenligt att genom en dylik bestämmelse uppfordra eller i vissa trakter rent af tvinga valmännen att söka sina representanter bland bönder eller småbrukare. Derför föreslog major Sibbern, att
ket en stor aristokrat, åtminstone efter norska förhållanden. Då man i Norge tecknat honom som en demokrat under förra delen af hans lif och förebrått honom ett affall under hans senare politiska bana, så beror detta på ett missförstånd. Ty grundlagens företrädesvis demokratiska bestämmelser bar han från början sökt förebygga och sedan oaflåtligt och konseqvent bekämpat: från skrif bordet på Vollebsek in 1 konstitutionskomiteen, från konstitutionskomiteen in i riksförsamlingen, från riksförsamlingen in i 3 stortinget och från stortinget till embetsrummet och pressen. Denna missuppfattning beror till en del derpå, att nian inlagt en långt mera demokratisk syftning i det adler-f alsenska. utkastet, än det i sjelfva verket innehåller, men i synnerhet på dén sedvanliga förvexlingen af frihet och demokratisk jemlikhet. Falsen var under hela sin lefnad en vftrm anhängare af politisk och social frihet, men han ville förbehålla den afgörande rösten i statens angelägenheter åt de medborgare, som egde största kompetens att begripa och mesta tid att offra åt statens väTf. En i det hela taget riktig uppfattning af Falsens offentliga-lif kommer till orda i L. Kr. Daas biografi i Christiania "Videnskabs-Selskabs Forh. rS9d. /fff
1 »At det for Besten vilde vtere meget tjenligt, om der i vor Grundlov skedde en Förändring, som indskrsenkede de egentlige E0nders Eeprsesentations-Bot, i det mindste indtil de havde erholdt den Grad af Oplysning, der kunde gj0re dem skikkede til et saa vigtigt Ombud, som det at sidde i en lovgiveude Forsamling, det er en Ting, som det aldrig er faldet mig ind at bensegte; der gives flere Grundcjere i vört Land end B0nder alene.» Falsen, Som man raaber i Skoven etc, sid. 23.
